I hemmapremiären för IBK Dalens herrar ställdes Umeålaget för ett av de svårast tänkbara motstånden: Falun. Frågan inför matchen var om Dalen kunde upprepa bedriften från att ha slagit Storvreta senast. Svaret hittar ni i dagens inlägg som handlar om fina detaljer, snackisen, förbannelsen som är bruten och om en fantastisk trio.
IBK Dalen – Falun (6-5)
Hemmapremiär! Ja, för IBK Dalens herrar var det förstås inte seriepremiär som stod på menyn idag när gästande Falun stod för motståndet. Dalen slog som bekant svenska mästarna Storvreta imponerande nere i Uppsala senast och frågan var inför dagens match om Dalen kunde göra om den bedriften och snuva även det andra laget från den senaste SM-finalen på några poäng. När slutsignalen ljudit i Umeå Energi arena var vi nog många som knappt kunde tro det, men så var det. Dalen har nu slagit inte bara Storvreta utan även Falun på ordinarie tid efter två spelade omgångar – ett resultat knappast någon utom Dalen själva möjligen hade vågat tro på skulle vara möjligt. Pulsen på mig och alla jag pratade med var i princip farligt hög efteråt och glädjen total. Jag ska nu försöka summera lite av godbitarna från matchen som innehöll en väldig massa kamp, vilja, känslor och innebandygodis!
Fina detaljer
En av höjdpunkterna från dagens match var bland annat en liten händelse som skedde strax före matchen drog igång. Det var beslutet att presentera lagets nyförvärv inför hemmapubliken, även om Albin Carlsten och Jacob Mäkeläinen förvisso saknades eftersom de var nere i Sundsvall med IBF Dalen och jag tror inte heller att Andreas Holmgren blev presenterad. Det kändes propert, rätt och så himla fint att få välkomna spelarna till Dalen och Umeå (för de som flyttat hit) och det är ett initiativ jag helt klart hyllar! Och jag hoppas att något slags presentation även görs för nämnda Albin, Andreas och Jacob som är spelare publiken helt klart kommer uppskatta att få se och lära känna närmare framöver!
En annan fin detalj jag bara ville nämna var hur härligt det är att se eldsjälar som Arne och Levi gå runt och prata uppmuntrande med folk, fixa sargen eller ge fistbumps. Det är fint, innebandy är gemenskap!
Snackisen...
...efter bortamatchen mot Storvreta senast var kanske framför allt Alexander Hedlund som gjorde fyra mål för IBK Dalen. Särskilt oväntat var det därför kanske inte, men ack så trevligt däremot, att det var just Alexander "under radarn" Hedlund som både inledde och avslutade målskyttet för Dalens del mot giganten Falun. Hedlund var bra även idag, eller ska jag kanske skriva sådär härligt jobbig för motståndarna att brottas med? Emil Johansson fick definitivt slita idag för att nämna någon av Hedlunds möjligen ihärdigaste och svåraste motståndare.
Förbannelsen som bröts
Och på tal om snackisar. En annan snackis var ju Jonas Svahn som var helt obeskrivligt bra och som gjort en bra försäsong överlag, som nu saknades på planen i matchen mot Falun och jag har nämnt mer än en gång om hur Dalen (såvitt jag vet) inte vunnit en enda match där Jonas varit borta sedan han gjorde comeback till Dalen för några år sedan. Det var alltså med viss nervositet och illa mod jag insåg att Svahn inte skulle spela. Det handlar vad jag förstått i efterhand om vissa känningar och ett beslut om att ta det säkra före det osäkra som ledde till att Dalen inte spelade landslagscentern utan i stället satte in nyförvärvet Wilhelm Vihtari Hansson som center i förstaformationen med Alexander Hedlund och Sebastian Degeryd. Och jag måste säga det – vad stolt Wilhelm kan vara efter den matchen han gjorde idag! 18-årige "Wille" imponerade stort, gick in som center mot ett av världens kanske tuffaste motstånd och stänkte även dit sitt första mål i svenska superligan och jublade på ett fantastiskt sätt. Stort grattis Wilhelm!
Och det känns otroligt bra att förbannelsen nu är bruten – nu kan vi äntligen pusta ut de gånger Jonas Svahn saknas, men visst hoppas vi att få se Jonas tillbaka på planen så snart som möjligt!
En fantastisk trio
Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan vi äntligen skulle få se det stäm som kan förväntas av en trio som har en personkemi och ett stäm som känns så rätt. Ja, Anton Åkerlund och Ketil Kronberg har ju sedan tidigare fungerat väldigt väl ihop och hittat varandra bra i spelet, två spelare som går in med väldigt mycket vilja och jobbar stenhårt på planen. Att det sedan fungerade extremt väl att kombinera nyförvärvet Linus Holmgren, som även han kan tilldelas nämnda beskrivning, med Kronberg gjorde det inte allt för svårt att göra matematiken 1+1+1 = 3 och vilken trio dessutom! Jag kan inte beskriva vilka gåshudsrysningar jag fick under stora delar av matchens andra period direkt efter att Falun gjort två snabba mål och tagit ledningen i matchen – och nämnda trio pressade ner Falun hårt, bjöd på kontringsmål och spelmål och det kändes verkligen att vi såg något fantastiskt hända.
Linus Holmgren utsågs välförtjänt till matchens lirare, Ketil Kronberg växte likt hulken och var ett monster i närkamperna, Anton Åkerlund visade gång efter annan hur han kan gå från "snabbare än många" till att plötsligt trycka på en knapp och likt en scen från någon "Fast and furious"-film plötsligt skjuta iväg ännu snabbare. Sjukt!
En eloge
Skulle jag egentligen vilja rikta till alla i Dalen idag. Ett axplock: Daniel Sonidsson som kämpar så hårt, Måns Parsjö-Tegnér för alla svettiga räddningar och med någon slags viljekraft motar bort bollar, Mattias Wallgren som jag uttryckte det – fan vad glad jag är att han är tillbaka, Lukas Harnesk som likt en kobra smäller ner på motståndare och vinner bollar, orubblige Mattias Ljunggren och hale Viktor Nystedt som lurar upp spelare på läktaren till både höger och vänster. Jag skulle kunna fortsätta – ni fattar, men för att summera: stort grattis IBK Dalen! Men få ingen hybris nu – jag vill se lika hårt arbete mot Sirius till veckan! Dags att ladda om!
#SammaGamlaDalen