Scandic Cup är äntligen igång och IBF Dalens herrar spelade sin första match mot väntat tuffa RIG Umeå. Jag och Maria var på plats och kikade och såg bland annat arsenalen, fröjden och en kvick lirare!
IBF Dalen – RIG Umeå (11-1)
Så var det äntligen dags! Portarna till Musköten öppnades upp och Scandic Cup inledde sin första dag av en drygt två veckor lång cup som utspelas mellan en hel hög av intressanta lag i olika klasser. Ett smörgåsbord av godsaker för alla oss som tycker om innebandy! För egen del hade jag och Maria siktet inställt på att hinna till Umedalen för att se matchen ikväll mellan IBF Dalens herrar och RIG Umeå i herrarnas division 1 klass. En batalj som förväntades bli något av ett eldprov, men som i praktiken blev en riktigt fin uppvisning av ett hungrigt, hårt arbetande Dalen som kändes otroligt laddade mot ett RIG som hade svårt att hänga med under större delen av matchen. Faktum var att matchen aldrig blev spännande. Som åskådare hoppas jag ju att mitt lag ska vinna, men samtidigt är det bästa som finns att få se jämna och tajta matcher mellan två lag som går för det, men RIG kändes inte som om de hunnit spela ihop sig och förutom en stund under andra perioden där RIG hade fint tryck och skapade en del chanser, var matchen helt igenom Dalens.
Jag måste erkänna att jag har väldigt dålig koll på just RIG, men Maria och jag diskuterade framför allt två spelare som stack ut positivt i motståndarlaget under matchen. Delvis var det målvakten som jag dessvärre missade att notera vem det var (doh!) som dock trots 11 insläppta mål stod för ett flertal fina räddningar samt forwarden Alfred Sandström som rörde sig bra, kommunicerade på planen och tog en del fina initiativ som kunde leda till farliga chanser.
Dalen då?
Det var väldigt roligt att få se "Dirty" Dalen spela igen! Det var ju ett tag sedan säsongen tog slut och det har pratats lite grann om en föryngring i laget där bland annat Andreas Berglund, Peter Grönroos och Anders Grahn slutat och ett antal yngre spelare plockats upp vilket innebar att vi fick se en blandning av nya och gamla ansikten på planen idag. Nu stod visserligen "the living wall" Grahn mycket glädjande omklädd vid bänken, men jag vet inte om jag vågar hoppas för mycket på att det är ett tecken på att han ändå valt att spela med Dalen den kommande säsongen, eller om det snarare helt enkelt är så att Anders snällt ställde upp för det lag han tillhörde så sent som för några månader sedan och febrilt kämpade för att hålla kvar i allsvenskan. Nå, vi lär få se så småningom, men hoppas kan vi alltid förstås!
Vapenarsenalen
Dalen gjorde i vart fall ingen besviken, var fulla av energi, bjöd på finlir, en del spexande och en väldig massa kampvilja som även innefattade fint hemjobb och en otrolig målvaktsinsats av Tobias Svensson som även räddade en straff under matchen! Det tog inte lång tid i matchen innan Dalen visat prov på sin fina vapenarsenal:
- Flertalet välplacerade bombningar från backarna (Andreas Bäckström!)
- Två hjälmskott
- Ett fint offensivt passningsspel
- Två zorroförsök varav ett ledde till ett bortdömt mål
En fröjd att se...
Christoffer Dahl spelade innebandy! Det tog inte länge innan min innebandycrush bubblade upp till ytan – ursäkta språket, fy fan vad bra han är, Christoffer Dahl! Jag vill dock passa på att credda kedjekamraterna Jonatan Larsson och Vidar Mårtensson också som tillsammans visade upp fint samspel, slet hårt för varandra och skapade chanser genom att kommunicera och komplettera varandra. Maria påpekade även att det får den intressanta konsekvensen att Dahl kan bli relativt anonym på planen mellan de båda spexiga kedjekamraterna, båda visade ju prov på zorroskills och båda har vissa tendenser att showa (Vidar med det galna skottet och Jonatan med sin klubbteknik). Jag avfärdade det dock, även om jag förvisso förstår hur hon menar, min fru, men jag tyckte att hela kedjan stack ut hakan och var långt ifrån anonyma! Noterade även att det var kul att Larsson fick göra (ett snyggt!) mål och att Vidar fick bättra på sin assiststatistik genom att skjuta genom täck och bjuda lagkamraterna på farliga returer under matchen.
Och en ofröjd att se...
var förstås att Magnus Enström klev av i andra perioden med uppenbara smärtor vid knät och snart blev omlindad. Vi pratade kort med Magnus efter matchen och han berättade att han trampat fel och att det svullit upp. Väldigt olyckligt och vi hoppas att det inte är något allvarligt och att Magnus snart mår bättre och kan vara tillbaka i spel igen! Enström som annars inledde matchen starkt i första perioden med ett fint läge där han satte skottet i målvaktens hjälm och även bjöd på riktiga vassa passningar i offensiv zon.
Den kvicke och den jonglerande
Avslutningsvis tänkte jag nämna två spelare som bjöd på en del sköna moves och som det var roligt att följa. Den ena som jag valt att kalla den jonglerande, var välbekante Linus Andersson som stod för en sedvanligt stark insats, men som även hade en intressant situation där han närmast jonglerade bollen in mot mål i ett mycket farligt läge som dock inte resulterade i ett mål, men som fick publiken att dra efter andan.
Sedan vill jag hylla en spelare jag inte är bekant med, men som jag ser mycket fram emot att få se mer av – Marcus Eliasson – som jag valt att kalla för den kvicke. Och med kvick menar jag att han kan vända sig om med imponerande kvickhet, fångade snabbt upp bollar och gjorde hastiga brytningar – dessutom axlade han ansvaret i numerärt underläge på ett föredömligt sätt där han tillsammans med Christoffer Dahl spelade av mycket tid och Eliasson spelade egenhändigt till sig publikens applåder under en fantastisk spelsekvens som lämnade oss med en längtan över att få se mer.
Jag skulle dock i princip kunna nämna alla som spelade idag, det var många som var bra och ingen som var dålig, men det kommer mer inlägg de kommande dagarna och vi ska bevaka laget så gott vi kan, håll utkik!