Med en härlig känsla skyndade jag och Maria hem från arena Vatten efter att Dalen precis slagit Karlstad med 5-4 för att hinna se tredje perioden av European floorball tour. I mitt huvud försökte jag samtidigt summera mina tankar från matchen och jag fastnade på tre delar som jag valt att kalla för riviga spelare, ren glädje och viljemålet.
Hemmamatch för IBK Dalen som ställdes mot gästande Karlstad som rest hela vägen från Värmland för att göra upp om tre poäng i Dalens gamla hemmaborg, arena Vatten. Redan från början surrade det av positiv energi kring Dalens bänk, både från spelare och ledare och känslan var riktigt bra. Jag älskar verkligen när det spelas matcher i den gamla arenan, det ger oss i publiken en känsla av att vi nästan sitter med lagen på bänken och kan höra både snacket och ta temperaturen på stämningen på planen, härligt!
IBK Dalen – Karlstad (5-4)
Det blev en jämn tillställning till slut, trots att det kändes som om Dalen ändå hade god koll på Karlstad större delen av matchen och kanske borde ha vunnit komfortablare än vad man gjorde. Med ledning 2-0 var det Dalen som skapade mest och stod för de bästa chanserna (det gäller dock att också sätta dem!), även om Karlstad hade några fina chanser och spelade ett fysiskt tufft spel som ibland utmanade Dalen en del.
Det svängde däremot ganska mycket när Karlstad gjorde sitt första mål i matchen under matchens andra period, då fick de märkbart en rejäl skjuts energi, både kvitterade och tog ledningen och det blev även betydligt jämnare spelmässigt på planen. Dalen imponerade dock, tog sig tillbaka in i matchen, tog tillbaka förarsätet och vann till slut under ordinarie speltid.
Riviga spelare
För att låna ett begrepp från föregående säsongs tränarduo, Christer Jernberg och Claes Bredemo, har Dalen en förstaformation som definitivt kan beskrivas som rivig. Victoria Ström, Sandra Törnqvist och Clara Forssén är tre spelare som både spelar med mycket fart under fötterna och gör sig jobbiga i offensiv zon och på mittplan, hänger på motståndarna och kan vända spelet med ilfart när läge ges. Starkt uppbackade av Ellen Berglund och Nathalie Hjertberg på backsidan bildade de en formation som var mycket underhållande att titta på!
Forssén och Hjertberg utmärkte sig extra mycket under matchen med hårt slit längs sargerna och genom att de hanterade motståndarnas fysiska spel på ett imponerande vis. Delikatesser bjöds det också på, inte minst Dalens 2-0-mål som gjordes i samspel mellan Victoria Ström och nämnda Forssén där Clara snyggt och avslappnat slog in bollen på fin passning från Ström som hur kyligt som helst höll inne passningen till precis rätt tillfälle att lägga över den. Det är precis vad Dalen behöver, lugn och harmoni precis när lägena ska förvaltas!
Ren glädje
En annan sak som det inte går att missa när det gäller Dalen är hur mycket glädje laget utstrålar under matcherna. Det finns inget tråkigare än lag som trött firar sina mål på planen, som om det är plikten som skickar ut spelarna på planen med loja handslag, snarare än glädjen över det mål lagkamraten precis gjort och prestationen från hela femman. Det gör mig glad att se den genuina glädjen och sammanhållningen som finns i laget där ett praktexempel på just detta i dagens match var Sandra Törnqvist som gjorde Dalens game winning goal och efteråt inte kunde hålla tillbaka leendet på bänken.
Det ska vara kul att spela innebandy och, trots att motsatsen ibland förespråkas i innebandymedier, det är faktiskt helt okej att visa det! Heja Dalen!
Viljemålet och spelare med rutin
På tal om glädje, ja jisses vad glada alla blev i arenan när Camilla Lundin kvitterade matchen till 3-3 genom ett minst sagt fantastiskt viljemål i Dalens power play när det kändes som om chansen glidit iväg för Dalen som jagade kvitteringen i det numerära överläget. Målet var jätteviktigt där och då i matchen, precis som för Karlstad tidigare under matchen var det en energiboost som bäddade för att Dalen kort därefter kunde ta ledningen i matchen igen tack vare ett fint avslut från Ellen Berglund som letade sig in bakom Karlstads målvakt.
Jag kom förresten inte på en jättefinurlig rubrik, men ville ändå nämna hur roligt det var att Sara Wilhelmsson var tillbaka från skadan. Sara är en spelare som bidrar med mycket lugn och rutin i Dalens unga lag och det känns tryggt att ha henne tillbaka.
En annan spelare som bidrar med rutin, men kanske inte lugn utan snarare offensiv glöd är Frida Eriksson som visserligen varit tillbaka ett tag redan, men som nu känns mer och mer sig själv lik. Maria uttryckte det som att det knappt syns att Frida varit borta och visst var det så! Med lång räckvidd, fin teknik och ett skarpt spelsinne gör Eriksson det flera gånger svårare att vara Dalens motståndare och visst känns det spännande att se Frida spela med både Amanda Skyltbäck och Alva Nybjörk, likväl som Camilla Lundin, beroende på hur formationerna spelas. Nåväl, klart är det i alla fall att Dalen gynnas av att ha en blandning med både unga och rutinerade spelare och det gjorde mig oerhört glad att se Frida Eriksson i så pigg form!