Med tabellen som blir allt tajtare och kampen om slutspelsplatserna allt jämnare i herrarnas svenska superliga var det tre mycket viktiga poäng som stod på spel för IBK Dalen när gästande Lindås tagit sig hela vägen till vårt vinterglada Umeå. Det rådde dock ingen tvekan och Dalen kunde komfortabelt ta hem samtliga tre poäng i en match där jag valt att skriva om "måstematcher", tre spännande formationer och om spelare på väg tillbaka.
Äntligen är innebandyn igång igen efter ett uppehåll som kändes tråkigt, långt och nödvändigt på samma gång. Egentligen har det inte gått så väldigt lång tid sedan vi fick njuta av innebandy senast, men eftersom den sista helgen var både stressig av flera anledningar och även slutade med förluster för samtliga av Dalens lag vi följer kände väl både jag och Maria lite grann att musten gick ur oss och att vi mådde gott av ett litet uppehåll. Innan jag ska gå in närmare på ämnet för dagens inlägg som handlar om matchen mellan IBK Dalen och Lindås skulle jag dock vilja göra en liten återblick som allra hastigast till den helgen dock och Dalens bortamatch mot Sirius.
Matchen mot Sirius var för Dalens herrar dessvärre ingen vidare uppvisning i jämnhet. Sirius låg hela tiden steget före och trots att Dalen gjorde hela nio mål framåt slutade det ändå med förlust på ordinarie tid. De främsta ljusglimtarna i matchen var tredje formationen med Johan Larsson, Sebastian Degeryd och Daniel Sonidsson där både Larsson och Degeryd var fantastiska. Känslan var att Dalens drag att försöka balansera de tre formationerna helt klart gett en skjuts till tredjeformationen, men frågan inför kvällens match var om det blivit på bekostnad av övriga femmor?
"Måstematcher"...
...Så var vi här igen. Som Dalensupporter borde jag ju vara van vid att det alltid är en hård kamp om slutspelsplatserna. Kanske vaggades jag omedvetet in i en något falsk trygghet efter den otroligt starka säsongsinledningen av IBK Dalens herrar, men känslan var ganska länge att det inte var en fråga om att nå slutspel, utan en kamp om att slå sig in på topp-5 i tabellen. Jag vill visserligen inte börja citera några domedagsprofetior ännu, men visst måste jag erkänna att den trygga känslan bytts mot en betydligt mindre säker förhoppning och längtan om att bara nå slutspelet – bara vi når slutspelet, ja då är jag nöjd!
Dalen har förvisso haft en märkbar formsvacka som kostat en hel del poäng på sistone, men samtidigt måste jag förtydliga att det inte egentligen varit fråga om katastrofmatcher. Det har varit jämna matcher, men med en känsla av att Dalen som helhet inte kommit upp i den nivå de visat att de har och som vi fick njuta av under första halvan av säsongen. Det har sammantaget medfört att Dalen förlorat poäng mot lag som de egentligen inte haft råd att förlora poäng mot. Det kanske största utropstecknet i den bemärkelsen är Sirius som tog tre poäng mot Falun och som slagit Dalen i två av de tre inbördes mötena och som är högst delaktiga i kampen om slutspelsplatserna som Dalen för närvarande spelar om. Samtidigt är serien så pass jämn att varenda förlorad poäng just nu i slutändan kan bli avgörande för huruvida det blir slutspel eller inte för vårt kära Umeålag. Det var med andra ord en riktig "måstematch" idag mot Lindås och det märktes också i atmosfären kring hela laget och inte minst lättnaden och glädjen efteråt i hela arenan egentligen.
IBK Dalen – Lindås (9-1)
Jag ska inte göra en för stor grej av vinsten med tanke på att det var seriens jumbo Dalen mötte, men siffrorna talar sitt klara språk och visst var det också en match där hemmalaget var betydligt bättre än gästerna – och känslan efteråt var riktigt, riktigt god! För den som såg matchen var det bara att titta på hur avslappnat Viktor Nystedt spelade under matchens andra halva när han på sitt nästan retsamt lekfulla sätt förde fram bollen på sitt jonglerande vis och provocerade fram glädjetjut från läktarhåll. I numerärt underläge, matchens enda, var Dalen i princip bollförande fram till dess att Mattias Wallgren också tryckte in det numerära underlägesmålet för Dalen och tja... jag säger som det pratades på läktaren efter matchen: skönt att Dalen fick vinna utan att vi behövde oroa oss på läktaren!
Egentligen är jag av den åsikten att de allra bästa matcherna i innebandy är de jämnaste matcherna som avgörs på minimala marginaler. I kväll kände jag dock att allting handlade om tre poäng, om att Dalen skulle få ta med sig en god känsla och ett måttligt mått av självförtroende inför den tuffa period som väntar – inte minst Örebro på söndag. Så blev det också, med råge!
Tre spännande formationer
Det taktiska draget att flytta Sebastian Degeryd till tredjeformationen där han spelar tillsammans med Johan Larsson som center och Daniel Sonidsson som forwardkollega, samt att placera Andreas Carlbom i första formationen med Jonas Svahn som center och Alexander Hedlund som forwardkollega har gett en spännande energi i lagets formationer. Det känns verkligen spännande och jag ser fram emot varje byte med samtliga femmor. Den underhållande frenesin hos Ludwig Svensson som skiftar center och backposition med Johan Larsson så snabbt att det är svårt att hänga med, Jonas Svahns fina bollhantering och snabba spel som skapar ytor och möjligheter för hela formationen eller varför inte ett helt oväntat köksvägenmål från Ketil Kronberg som avbryter firandet för att läxa upp motståndarbänken som vägrar fixa till sargen som är i uppenbart behov av lite kärlek.
På väg tillbaka
Om jag ska välja några saker jag tar med mig från matchen idag, förutom den otroliga lättnaden och glädjen över de tre poängen och alla målen vi fick se, är det i första hand hur roligt det är att se spelare som är på väg tillbaka! Jag syftar på Pär Forsman, Ludwig Svensson och Alexander Hedlund vilka alla tre på lite olika sätt fått kämpa sig tillbaka i form efter skador, sjukdomar och skavanker och jag imponeras över Forsmans attityd, Svenssons energi och hur skicklig Hedlund är på att hantera den konstanta "ryggsäcken" han har på sig på planen i form av en uppvaktande motståndarspelare och ändå skapar så mycket som han gör för sina kedjekamrater. Detta var något som fyrmålsskytten(!) Andreas Carlbom var otroligt pigg på att utnyttja när han gjorde fyra mål i matchen och välförtjänt utsågs till matchens spelare. Ja, idag var det en rolig dag att titta på innebandy!