Lördag
25 Nov 1 match
Lördag
02 Dec 1 match
Lördag
16 Dec 1 match
Lördag
06 Jan 1 match
Söndag
14 Jan 1 match
Söndag
21 Jan 1 match
Söndag
28 Jan 1 match
Söndag
11 Feb 1 match
Torsdag
15 Feb 1 match
Söndag
18 Feb 1 match
Söndag
25 Feb 1 match
Söndag
03 Mar 1 match
Söndag
10 Mar 1 match
Lördag
16 Mar 1 match

DM-guld, SSL-premiär och några utropstecken

22 september 2019 14:04
KämpaDalen

Med matcher spelade under veckan för både IBK Dalens damer och herrar tar jag tillfället i akt att i bloggen försöka summera lite tankar om matcherna, försöker lyfta några utropstecken likväl som frågetecken.


Under veckan som varit har det funnits en god blandning innebandy att välja på och för egen del valde jag att kika på IBK Dalens båda SSL-lag som spelade DM-final (herrarna) och SSL-premiär (damerna), samtidigt som jag gjorde ett försök att följa IBF Dalens division 1 lag på herrsidan via innebandy.se vilket dock visade sig svårare än vad det borde ha varit (tekniska fel).

Jag ska inte dra någon längre rant om det här och nu, men visst är det besvärligt när matcherna krockar? Jag frustreras bokstavligen varje gång jag tvingas välja en match över en annan när det handlar om samma förening i grund och botten. Nåväl. Det skulle förstås lindras något av att rapporteringen av matchhändelserna gick att följa utan långa laddningstider eller hemsidekrascher men... nåväl.

Jag tänkte i alla fall bjuda på lite tankar från de båda matcherna med IBK Dalen. Eftersom vi inte kunde se IBF Dalen kan jag inte ge några direkta reflektioner från matchen som sådan, men jag blev i vart fall väldigt imponerad över att Dalen lyckades slå Gimonäs borta i säsongens första match, ett erkänt tufft motstånd i serien!

Här kommer lite reflektioner från de respektive nämnda matcherna!

DM-finalen (herr) mellan Team Thorengruppen och IBK Dalen (2-6)
Historiskt sett brukar Dalen inte ha lätt för att slå Team Thorengruppen. Faktum är att Thorengruppen slagit Dalen förut - både i distriktsmästerskapet och i Scandic Cup – och känslan brukar vara att Thorengruppen går in i matcherna med en slags slutspelsmentalitet där varje moment räknas. Det brukar bli känslor, det brukar bli grinigt och det brukar bli underhållande och så blev det även denna gång!

Dalen inledde matchen oväntat starkt och drog ifrån till en ledning med tre mål redan under den första halvan av första perioden. På samma sätt som under slutspelet i Scandic Cup utstrålade Dalen en fokuserad vilja och avsaknad av lojhet vilket brukar vara ett väldigt gott tecken. Jag skulle väldigt enkelt kunna summera matchen för Dalens del med att konstatera att Dalen gjorde en bra första period, en dålig andra period och en okej tredje period. Som vi så ofta ser i innebandy var det dock vissa enstaka händelser som sannolikt fick stor påverkan för energin i matchen.

I den andra perioden tog Thorengruppen över mer eller mindre från start och det hängde länge ett mål i luften. Dalen hängde inte med och kändes bleka jämfört med inledningen av matchen, lämnade luckor och Thorengruppen växte i takt med att de vann momentum. Att det då var Dalens Sebastian Degeryd som smällde in Dalens fjärde mål, i stället för att Thorengruppen fick möjligheten att reducera till vad som då skulle ha blivit 2-3 var oerhört viktigt. Thorengruppen lyckades sedan inte, trots ytterligare en reducering under matchen, koppla tillräckligt mycket grepp om Dalen för att komma närmare en vinst mot bortalaget för dagen.

Utropstecken i Dalen
I Dalen gick det knappast att undgå Måns Parsjö-Tegnér som motade bort nästintill allt som kom i hans väg och spetsade till det hela med sjukt vassa utkast som till och med fick Erik Ställs utkast att blekna i jämförelse (Ställ som annars är känd för sina sylvassa utkast).

Ludwig Svensson och Lukas Harnesk var föredömliga på backsidan med sina sätt att outtröttligt och hög energi uppvakta motståndarna ständigt medan det på forwardsidan kanske största underhållningsvärdet bjöds på av Jonas och Jonas (Svahn respektive Landström).

Är det någon fler än jag som får gåshud när Jonas Svahn skjuter ett stenhårt dragskott eller handledsskott när ingen förväntar sig det? Och hur gör egentligen Landström för att få med sig bollen ibland? Det är som om han har en extra osynlig uppsättning händer med tillhörande innebandyklubba som hjälper honom trolla med sig bollen på de mest obegripliga sätt. Fantastiskt!

Utropstecken i Thorengruppen
I Thorengruppen imponerades jag kanske mest av Tobias Bergfors som värvades tillbaka till Thorengruppen från Växjö inför denna säsong. Bergfors är snabb, har ett fint skott och lagom mycket temperament och är en spelare som kommer vara nyttig för Thorengruppen i allsvenskan. Sedan har vi förstås Daniel Hernandez som hajpats upp som en spelare att hålla ögonen på och det är lätt att förstå varför; en hal och teknisk spelare som kan skapa chanser helt och hållet på egen hand till synes från ingenting.

Frågetecken inför säsongsstarten
Dalen vann alltså DM-finalen relativt smärtfritt, trots att matchen ändå överlag kändes jämn, men känslan är ändå inför SSL-premiären som väntar runt hörnet att det finns en del frågetecken.

Skadeläget med frågetecken på Alexander Hedlund (på väg tillbaka), Joel Grape, Jacob Mäkeläinen, Mattias Ljunggren, Ketil Kronberg (spelade under matchen, men vilades också när matchen var mer eller mindre i Dalens händer), John Stiglund och Pär Forsman är kännbart, trots att Dalen har en bredare trupp än vad man haft på länge.

Jag frågar mig också, vem ska axla centerrollen på heltid i Dalens tredje formation? Niclas Brolin-Ljung och Wilhelm Vihtari Hansson är två kandidater, men i takt med att fler spelare återvänder och blir klara för spel finns även goda alternativ i Pär Forsman och Johan Larsson. Det är förstås även ett alternativ att använda Ketil Kronberg som center igen. Personligen ser jag nog Larsson som det starkaste alternativet, men det förutsätter att Mattias Ljunggren och Pär Forsman är tillbaka för att ge Dalen bredden på backsidan som innebär att Larsson kan avvaras. Nå, vi får se.

SSL-premiären (dam) mellan Sirius - IBK Dalen (5-1)
Att döma av siffrorna är det lätt att anta att Sirius vann enkelt mot Dalen, men faktum var att matchen länge var jämn och siffrorna rann främst iväg mot slutet av matchen. Om jag ska försöka summera matchen måste jag nog tyvärr säga att det märktes att det var premiär och det var under ganska stora delar av matchen för blekt för att jag ska känna mig nöjd med matchbilden eller tempot i matchen överlag.

Övertag Sirius
Precis som skottstatistiken visar, 23-9, var Sirius mer bollförande än Dalen och nyttjade framför allt styrkan hos flera spelare vilka likt Nathalie Hjertberg, numera tillhörande Sirius, spelar med mycket fart och hinner ikapp eller kan löpa förbi sina motståndare när det behövs. Dalen fick märkbart svårt att hantera detta och förlorade för många bollar på mittplanen när Sirius effektiva hemspel desarmerade Dalens försök till spelvändning eller att driva upp bollen längs sargerna.

Utropstecken i Dalen
Dalen då? Trots viss besvikelse över att Dalen aldrig riktigt kändes igen som lag under matchen, fanns det några utropstecken som jag skulle vilja lyfta fram. Matilda Wirthig, trots att den första bollen i matchen oturligt slank in efter ett skott från mittplan där sikten sannolikt var skymd, höll Dalen kvar i matchen och stod för ett flertal viktiga räddningar. Camilla Lundin vann dueller, fick med sig frislag och en utvisning där hon även slog in Dalens enda mål i matchen.

Trion Victoria Ström, Caroline Hansen och Agnes Holmgren inledde matchen något osynliga, men under den andra perioden fick de upp momentum vilket resulterade i några fina chanser. Ström tvingade sig in i de jobbiga ytorna, Hansen slog passningar med goda intentioner som under rätt omständigheter skulle kunna förvaltas bra och Holmgren tog för sig med kraft och var en av få spelare i Dalen som vann en-mot-en situationerna mot Siriusspelarna och dessutom skapade chanser för Dalen. Jag gillar verkligen potentialen som finns i denna trio och jag tror att de, med lite tid, kan bli en tung kedja att möta på planen!

"Divine intervention"
Sedan måste förstås nämnas Olivia Isakssons magiska brytning som något slags "divine intervention" förhindrade ett extremt farligt läge som sannolikt kunde ha slutat som ett mål för Sirius om hon inte så skickligt varit med på noterna.

Ett framgångsrecept?
Jag är förstås medveten om att säsongen är ung, laget är till stor del nytt och det kommer sannolikt ta tid att hitta helt rätt i formationerna, spelsätt och annat. Jag undrar dock om inte Dalen behöver våga lite mer. Lite som det kunde vara den föregående säsongen där matcherna ofta började lite försiktigt trevandes och möjligen lite för medvetna om att riskerna skulle minimeras, men när väl ett underläge skulle hämtas ikapp var det som ett helt annat Dalen som flög fram över planen och forcerade ytor, vann bollar och spelade ut ordentligt. Två olika Dalen, där det senare Dalen sannolikt skulle ha vunnit många förlorade poäng om de bara varit med från starten. Hur ingjuter man den känslan i laget från start? Jag vet inte, men det kunde vara ett framgångsrecept, tror jag.