Med en mycket jämn tabell i svenska superligan mellan de båda lagen stod mycket på spel när Dalen åkte hela vägen ner till Mullsjö för att spela borta mot ett lag som traditionsenligt brukar bjuda på extremt jämna matcher som oftast slutat med förlust för Dalen. I detta inlägg har jag valt att fokusera på vändpunkten i matchen, den återvändande spelaren som blev poängbäst i matchen och på tre andra nämnvärda spelare jag ville ge lite utrymme i bloggen. Håll till godo!
För oss Dalensupportrar kunde kvällens bortamatch mot Mullsjö kunde knappast sluta på bättre sätt än med vinst för Dalen under ordinarie tid efter en fartfylld och händelserik match full av mål från båda lagen. Det bjöds på underhållning, särskilt om jag blundar lite för Dalens rent utsagt svaga inledning på matchen med en första period som kändes allt annat än betryggande. Faktum var att såsom matchen började, med ett Mullsjö som klev in med betydligt mer energi än Dalen och som spelade och sprang igenom Dalens slarviga försvar och närkampsspel alldeles för enkelt, var känslan att hemmalaget knappast skulle behöva övertid denna gång för att avgöra till sin favör.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var nervös inför matchens andra period. Det var inte underläget med tre mål som gjorde mig nervös, det var snarare matchbilden och lagens båda utstrålning som gjorde det. Känslan var även att den andra perioden skulle bli mer eller mindre avgörande för matchen - skulle Dalen kliva in som ett nytt lag, eller skulle Dalen fortsätta på den inslagna, halvslagna och nära nog utslagna vägen? Nej, tack och lov var det ett helt uppvaknat Dalen vi fick se, fullt påslagna och det syntes i princip direkt på både utstrålningen hos spelarna och i närkampsspelet likväl som i försvarsspelet. Den andra perioden blev vändpunkten för matchen! Där Mullsjö fick arbeta mer eller mindre ostört och ofta med en meter eller två till godo under den första perioden, fick de nu i stället kämpa för centimetrarna på planen i den andra perioden. Det är för mig alltid ett mycket gott tecken!
Att det i slutändan var Dalen som stod som segrare blev ganska uppenbart när Dalen var det klart bättre laget i både den andra och den tredje perioden. Efter den första perioden gjordes några mindre justeringar i formationerna, men i övrigt kändes det som om det framför allt handlade om att hela laget gick in och gjorde jobbet ordentligt. Det är nästan löjligt hur stor skillnad det är på hur bra detta lag är när de verkligen gör det ordentligt och hur skakigt det riskerar att bli om de inte gör det. Den nya spelstilen Dalen har anammat tillåter verkligen inte en lite loj dag på jobbet – det krävs hårt arbete och att vara påkopplad hela tiden!
Återkomsten
Nyligen släpptes den glädjande nyheten om att Fredrik Edholm som spenderat tid i Visby, Växjö och Schweiz återvänt till Dalen för att spela färdigt säsongen med Umeålaget. Och det kan knappast sägas något annat än att Fredriks första match tillbaka i Dalen blev en riktig succé! Med fyra mål och en assist blev Edholm poängbäst i hela matchen tätt följd av kedjekamraten Rasmus Andersson som gjorde två mål och tre assistent och det måste verkligen understrykas hur fint det är att de fick stäm i formationen så snabbt!
Jag och Maria diskuterade häromdagen hur vi tänkte gällande Dalens formationer inför den kommande matchen ikväll och konstaterade då att det rimligaste alternativet förstås vore att sätta Fredrik Edholm i Dalens första formation, vilket även visade sig bli fallet idag. Min största betänklighet kring detta var dock inför matchen om Edholm, som tidigare varit svårt skadedrabbad under tiden i Dalen och sannolikt inte skulle tillskrivas den löpstarkaste spelaren i Dalen den tiden, skulle vara rätt komplement till denna extremt fartfyllda formation – samtidigt som hans skarpa spelsinne, svårslagna skott och fina passningar definitivt måste gå att passa in i vilken formation som helst. Nå, med facit i hand från dagens match känns det definitivt som om Edholm befäst sin plats i formationen tills vidare och jag ser mycket fram emot den konkurrens detta skapar i laget när vi förhoppningsvis även får se Daniel Sonidsson och Ketil Kronberg på väg tillbaka snart.
Tre nämnvärda spelare
Om jag blickar bortom poängen noterade jag även under matchen några saker och spelare som gjorde mig lite extra nöjd och som jag känner att jag bara måste nämna, stort som litet. Jag vill delvis nämna att jag tycker att det var så fint att se David Karlsson få möjligheten att spela en större del av matchen. Karlsson är en spelare som att döma av det jag sett av honom tidigare, samt likväl som framgått av Dalens "Behind the scenes" är en mycket hårt arbetande och seriös spelare och jag tyckte att han skötte sig väldigt bra mot Mullsjö idag! Jag både tror och hoppas att vi kommer få se mer av David under säsongen!
En annan spelare som jag inte sett få så många rubriker alls egentligen, men som jag själv tycker gör en fantastisk säsong hittills är Wilhelm Vihtari-Hansson som spelar ett slags yvigt fartfyllt men samtidigt seriöst spel som gör honom ettrig att försvara sig mot och oberäknelig när han är i anfallszonen.
Har jag förresten nämnt tidigare att jag tycker att Emil Wiklund är en mycket intressant spelare? Alltså, det sätt han ger sig in i närkamperna och liksom aldrig ger sig påminner mig så mycket om Alexander Hedlund, något som jag menar i allra högsta grad som en positiv sak, och jag imponeras gång efter annan över hans oräddhet och hur väl han passar in i detta Dalen!
Med Dalens bortavinst ikväll är Dalen för övrigt fortfarande obesegrade på bortaplan efter sju spelade bortamatcher... Ett ganska sjukt facit ändå! Nu väntar även ett speltätt schema för Dalen framöver som ska ta igen en del matcher som skjutits fram, så det blir en intressant innebandyperiod for sure!