Dalens vinst mot Storvreta under torsdagskvällen överraskade nog många i innebandy-Sverige men för den som såg matchen var det knappast förvånande att det i slutändan var Dalen som stod som segrare när slutsignalen ljöd. Dagens blogginlägg handlar om en matchhjälte som gav styrka och självförtroende åt sitt lag och om den rätta omgivningen för att andra ska kunna skina!
Dalen är ett lag som ofta räknas bort lite grann i farten och genom åren har det även varit en del uttalanden om att Umeålaget kommer få det svårt utan stjärnor som Ketil Kronberg och Jonas Svahn. Inför säsongen var det inte helt ovanligt med uttalanden om hur Dalen riskerade att bli omsprungna av lokalrivalen Team Thorengruppen, mycket på grund av starka värvningar såsom Jonas Svahn och Lukas Harnesk som menades signalera att Dalen tappat mark. Med lite mer än halva säsongen spelad kan vi dock konstatera att inget av nämnda påståenden är sanna – Dalen ser väldigt starka ut denna säsong och har trots stora skadebekymmer (och utan världens bästa norrman på planen ännu), flera olika inlånade spelare i perioder och ett nytt spelsystem faktiskt både mäktat med att plocka nog med poäng för att vara med i toppen av tabellen och stå för övertygande insatser! En annan intressant detalj tycker jag också varit att det gett möjlighet och utrymme för flera nya spelare att växa och kliva fram i rampljuset för innebandyns finrum.
Under torsdagkvällen blev matchen mot Storvreta försenad på grund av snöovädret. När matchen till slut spelades började den sådär löjligt nervöst jämn också och att döma av hur spelet såg ut under den första halvan av matchen var det svårt att föreställa sig att siffrorna slutligen skulle sluta med så förkrossande marginaler för endera lag – det var jämnt! Få trodde nog att Pär Forsmans mål i den andra perioden som gav Dalen ledningen med 3-2 även skulle bli det matchvinnande målet, men så blev det! I den tredje perioden var Dalen det klart bättre laget, pressade hårt och vann närkamper, täckte skott, var effektiva och vassa i anfallsspelet och kontringsspelet och siffrorna rann iväg mer och mer till hemmalagets favör medan Storvreta kändes allt tröttare.
Mycket av fokuset har förstås efteråt handlat om poängstarka spelare i Dalen där både Fredrik Edholm och Sebastian Degeryd fått välförtjänta omnämnanden (deras facit talar för sig självt – wow!), men jag vill dock även passa på att lyfta fram några faktorer som jag inte tycker ska underskattas, som inte alltid får de rubriker de förtjänar och som faktiskt bygger hela grunden för Dalens framgångsrika offensiv – målvaktsspelet och försvarsspelet!
Matchhjälten
Poäng i all ära, de är förstås en nödvändighet för att vinna matcher, men i mina ögon var Måns Parsjö-Tegnér matchens bästa spelare och den förmodligen viktigaste komponenten för att ge Dalen det självförtroende som behövdes hela vägen för att gå fullt ut och tro på spelidén matchen igenom. Måns var i det där påkopplade läget där han vägrar släppa något och det syns hur det ger trygghet och stärker hela laget! Lägg därtill att hela laget spelade med mycket hjärta, kämpade och slet för varandra både på planen och från sidan av planen och firade med varandra när det vanns närkamper, skott täcktes bort eller när det tvingades fram misstag hos motståndarna tack vare ett intensivt spel och hög press.
Förutom en hel del fina high lights i målsekvenserna såsom Fredrik Edholms sjuka avslut på den långa passningen från Jonas Landström som öppnade Dalens målkonto i matchen, eller Mattias Ljunggrens fenomenala brytning som ledde fram till ett av Sebastian Degeryds två mål i matchen – tar jag även med mig fina minnen i form av Pärs Forsmans fysiska närkampsspel och hur han tog en tackling från bjässen Robin Nilsberth och knappt såg ut att rubbas (vad i hela...?!) och Emil Wiklunds oräddhet som gör mig så löjligt glad varje gång jag ser den. Som sagt, måtte detta lån bli ett varaktig tillskott i Dalen!
Rätta omgivningen
Jag hörde förresten någon kommentator nämna i en av Dalens matcher som spelades nyligen att Linus Holmgren var uttagen till landslaget trots en ganska sparsam poängskörd denna säsong och det är något jag vill ta upp ändå när det nu skapas ovanligt många rubriker kring Dalen som är positiva och som ofta fokuserar på poäng och mål – glöm inte bort omgivningen och spelarna som gör det möjligt att göra målen! Här tycker jag att Holmgren är ett klockrent exempel på en spelare som skapar förutsättningarna för sina medspelande spetsspelare att glänsa med sin (nästintill) outtröttliga spelstil och sin föredömliga osjälviskhet! Storhet ska inte alltid mätas i poäng!
Egentligen är hela Dalens första givna formation under säsongen som består och bestått av Linus Holmgren, Anton Åkerlund, Rasmus Andersson och Viktor Nystedt – en så fint ihopkomponerad formation som jobbar väldigt bra tillsammans och som verkligen fungerar som en förebild för hur Dalens nya spelmodell ska fungera. Stark fysik och hög fart, jobbar lika hårt i anfallsspelet som i försvaret, litar på varandras förmågor och skapar chanserna tillsammans! Att de nu fått en förstärkning i form av den mycket spetsige Edholm som hur kyligt som helst tar vara på alla de möjligheter som formationen skapar ska ses som ett kvitto på hur god omgivning de faktiskt utgör!
Jakten på slutspelspoängen
Närmast väntar nu morgondagens hemmamatch mot Växjö som inte ska underskattas och det kommer krävas minst lika mycket energi och påkopplat fokus från Dalen som mot Storvreta för att säkra de tre poängen som kommer vara väldigt viktiga i kampen om slutspelsplatsen och om de åtråvärda placeringarna i toppen av tabellen! Att vinna mot Storvreta var en mycket fin insats och låt oss inspireras av detta, men inte bli bekväma. Som jag nämnt förut är skillnaden stor mellan ett Dalen som går helhjärtat in i en match och ett Dalen som inte gör jobbet ordentligt – se till att göra det ordentligt även på söndag så kan vi runda av en annars mycket fin vecka på bästa sätt! Fortsätt kämpa Dalen!