Det dammar ordentligt runt detta inlägg efter att jag blåste av det lager av damm som samlats över min blogg för att kunna skriva mitt första inlägg inför den kommande säsongen 2020/21. Det första inlägget för säsongen handlar om herrarna och tar sikte på några av de spelare som lämnar och några av de förlängningar som presenterats.
Det är dags att komma igång med skrivandet igen, tänkte jag och startade upp datorn. Jag vet samtidigt ärligt talat inte ens var jag ska börja när jag nu sitter och skriver de första raderna till mitt första blogginlägg på vad som känns som en evighetslång tid.
Jag skulle kunna ägna mig åt att summera alla förändringar i Dalens trupper som vi känner till sedan säsongen tog slut för en tid sedan. Jag skulle även kunna ägna det åt att uttrycka min frustrerade besvikelse över hur Dalens damer blev så orättvist behandlade och numera huserar i allsvenskan norra till följd av vad jag bara kan se som ett svagt och dåligt motiverat beslutsfattande när Covid-19 slog omkull fötterna på världen som vi känner till den? Eller varför inte ge mig på det mest omskrivna ämnet just nu och sedan månader tillbaka; Covid-19?
Nej, jag kommer inte att skriva om alla övergångar som skett hittills, även om jag säkerligen nämner några silly-händelser och mina tankar kring dessa. Jag har i ärlighetens namn inte ens öppnat mina samlade anteckningar med noteringar om kontraktslängder m.m. för de spelare jag känner till. När säsongen fick sitt abrupta slut på grund av den rådande pandemin försvann så mycket av min motivation att jag för första gången kände att jag på riktigt behövde en paus från innebandyn. Till saken hör att tiden före Covid-19 varit en utmaning och bland det svåraste jag genomlidit och utan att utelämna för mycket av vårt privatliv kan jag i alla fall säga att det gjorde det svårt att hitta tiden och orken för innebandyn, vilken annars tvärtom brukar vara en av de stora glädjeämnena vi har när livet i övrigt går i sina sedvanliga toppar och dalar.
Så kommer jag samtidigt in på anledningen att jag sitter och skriver om innebandy och Dalen just nu – för ett tag sedan började jag äntligen känna det där magiska pirret av svårtyglat nördigt engagemang igen när jag läste om innebandynyheter och spelarövergångar och började spekulera och hypotetiskt skissa på lite formationer och annat. Jag kunde knappt hålla tillbaka diskussionerna med Maria och det kändes roligt att twittra om innebandyn igen. Så, fuck Covid-19 och jag tänker inte i varje fall just nu gå in närmare på det mörker jag anser det vara att damerna blev så orättvist behandlade – eller spekulera i vad som kunde ha blivit och så vidare - idag ska jag bara tillåta mig själv att i mer positiv anda nörda ner mig i några enstaka detaljer kring silly season så här långt och det får räcka så.
Inledningsvis tänkte jag börja med att fokusera lite på Dalens herrlag, främst eftersom de flesta nyheterna har handlat om herrarna och det i övrigt varit väldigt tyst både om division 1-laget och om Dalens damer som degraderats till allsvenskan. Förhoppningsvis lyfter locket snart och det finns mer än bara spekulationer kring damerna, men till dess... Snälla, håll till godo!
Team Thorengruppen – Umeås nya storlag? (Dalen: spelare ut)
Ja, rubriker har det sannerligen skapats runt Thorengruppens värvning av Jonas Svahn. Det har säkert inte heller gått många förbi att det även spekulerats om huruvida värvningen kantats av dyra kontrakt och pengar, men förklaringen har vad jag förstår helt enkelt grundats i motivation och en önskan om nya utmaningar. Att spela med Thorengruppen kommer innebära att varje match och varje poäng kan vara en kamp på liv eller död, nåja... om nytt kontrakt i svenska superligan eller inte. Och fan vad jag unnar Svahn att få känna motivation och glädje i innebandyn!
Samtidigt är det förstås ett fruktansvärt tapp för Dalen som i mina ögon lyckats bygga upp en stomme långsiktigt för att etablera sig allt mer i topp-4 av serien. Jag har lite svårt att förstå de upphajpade rubrikerna eller kommentarerna om att Dalen skulle vara på väg utför baserat på denna värvning, men visst ger det Thorengruppen betydligt bättre chanser att etablera sig på riktigt i innebandyns finrum.
Här ska även tilläggas att Thorengruppen värvat Dalens Lukas Harnesk, en back jag personligen upplever har fått alldeles för lite erkännande och ett tapp som jag grämer mig över. Samtidigt har Thorengruppen tackat av en annan back jag personligen sett mycket potential hos, Gustaf Hedström, som jag hoppas en dag få se i Dalens SSL-lag. Ryktesvägen har jag dock hört att så inte blir fallet i nuläget i alla fall, men vi får se. Rykten är trots allt bara rykten tills des bekräftas... Hedström förresten, är det bara jag som får lite Mattias Ljunggren-vibbar av hans tuffa, trygga spelstil?
Förlängningar, förlängningar, underbara förlängningar!
Med de dåliga nyheterna ur världen känns det betydligt roligare att lyfta fram några av de förlängningar som meddelats inför den kommande säsongen. Här kommer några förlängningar, utan inbördes ordning.
Framtidsspelaren
Fantastiske backen Viktor Nystedt har förlängt med Dalen och jag tror att vi kommer fortsätta få se Nystedt utvecklas framöver. Ett påstående som i sig känns ganska sjukt med tanke på vilken utveckling och kvalitet han redan uppvisat under hans tid i Dalen, men jag upplevde att han under säsongen när Dalen var sargat av skador och sjukdomar visade prov på en mognad och ett ödmjukt ansvarstagande som imponerade på mig. Det finns mer att hämta hos denne back som på många sätt känns som en riktig framtidsspelare!
En livsviktig förlängning
Med Jonas Svahn ut kändes det väldigt mycket som om en förlängning med Linus Holmgren var livsviktig för Dalen – och det blev det också! För en säsong i alla fall. Holmgren har ganska öppet uttalat i ett antal intervjuer att han är nyfiken på att prova på spel utomlands och den korta förlängningen är nog en följd av just detta. Oaktat detta var det en förlängning som garanterat Dalens centerspets ett tag till i alla fall och det är utan att överdriva en ren njutning att se Holmgren spela innebandy! Ett av mina bästa minnen från säsongen var att få se Linus spela på nära håll i Umeå Energi Arena Vatten där planen är så mycket närmare oss i publiken. Det var, utan att överdriva, flera gåshudsstunder och jag kan inte med ord beskriva hur fina kvaliteter han besitter som spelare.
Mer att hämta av denne intensiva härlige spelare?
En förlängning som också gjorde mig väldigt glad var att Ludwig Svensson blir kvar i Dalen. Han beskrev det själv i en intervju att han känner att han har mer att hämta av sig själv och att han kan fortsätta utvecklas i Dalen – och jag kan bara instämma. Ludwig som hållits tillbaka av skadeproblem har ett rappt och intensivt spelsätt och en öppen glädje som känns så jäkla genuin och härlig och som publik och supporter unnar jag honom alla framgångar! Jag och Maria brukar beskriva honom lite som en kobra som bara hugger till längst sargerna och det är också så jag tänker på honom när jag skriver om förlängningen just nu. Här ska även tilläggas den tydliga hunger han spelar med när han utgör en del av rotationerna i formationen och plötsligt arbetar sig in i de farliga ytorna i anfallszonen där jag med blandad förtjusning kan undra om det verkligen var en del av strategin att Svensson ska kliva upp och in på det sätt han gör, eller om han helt enkelt bara inte kunde hålla tillbaka hans passion och vilja att röra om det lite. Oavsett vilket så gillar jag det, en spelare som kan kliva in och röra om när det behövs och som spelar med hög intensitet!
Kung, legend och evigt ung
Sist, men på ingalunda sätt minst, i min lista över förlängningar jag ville nämna idag är någon som knappast behöver en längre introduktion. Ännu är kungen inte redo att lämna över kronan; jag skriver förstås om ikonen, legenden och den otrolige och alltjämt ödmjuke Ketil Kronberg! Personligen är jag väldigt förtjust i spelare som så uppenbart spelar en stor och viktig roll i ett lag och som bidrar med så mycket kultur och som gör hela sin omgivning flera steg bättre. Spelare som kan ingjuta glöd och vilja i sina medspelare och som får det omöjliga att kännas möjligt! Mitt senaste starkaste minne från Kronberg är utan tvekan att vara på plats under VM i Prag och se honom leda Norge till en nära-vinst mot Schweiz som om det hade lyckats hela vägen hade varit historiskt! Jag blev överväldigad över hur mycket en person och ledare kan betyda för ett lag som på pappret inte borde haft en chans, men där viljan nästan slog klass och vi var så nära på att få uppleva något sensationellt på plats. Jag varken kan eller vill föreställa mig ett Dalen utan Kronberg och därför känns det både så självklart och otroligt fint att Ketil fortsätter spela SSL: evigt ung och alltid kung, Ketil Kronberg!
Kommande inlägg
Jag återkommer närmare med lite tankar kring Dalens nyförvärv och jag vill även ägna några rader åt Dalens nyförvärvade spelare inför föregående säsong vilka gjorde sina första respektive säsonger i laget. Jag syftar förstås på Christoffer Andersson och Rasmus Andersson. Det får dock bli ett kommande inlägg, hoppas att ni hänger på!